även om…
…de senaste veckorna har varit en vandring i dödsskuggans dal, så är det ändå så att jag samlar goda dagar, med barn och hustru.
gårdagen gick i vandringens och hoppets tecken. och lite åkande.
jag vaknade med barnet i rummet intill, med henne nära och med skogen utanför fönstret.
först vandrade vi i skogen, hittade lite svampar.
vi plockade in ägg och åkte hem.
hemma hoppade vi in i duschen.
vi vandrade till stationen.
vi åkte till stan. vi vandrade till dramaten.
vi såg ”de muntra fruarna i windsor”. vi skrattade. och hade tre underbara timmar i sällskap av börje ahlstedt och stina ekbladh m. fl.
vi vandrade runt i stan och letade efter en restaurang som vi inte hittade. så då vandrade vi vidare och hittade en annan. där åt vi. massor. och gott.
och sedan vandrade vi igen.
innan vi hoppade lite.
barhoppade.
bara lite.
ett tråkigt ställe och ett fint.
sedan hoppade vi igen. denna gången på tåget som tog oss hem.
mina fötter hade lite ont efteråt.
men själen var hoppfull!
det vilar…
…en doft av mystik över mitt hem.
förbjuden mystik. den enda doft som jag använder, mycket sällan och sparsamt.
opium.
i soporna ligger en halv flaska, upptorkad sådan, ty den fick för sig att gjutas ut över golvtiljorna i går kväll… förutom att jag inte har golvtiljor då, utan plastmatta… men det är ju inte lika vackert på något vis.
om man nu skall spilla parfym så skall man göra det på golvtiljor. det tycker i alla fall jag!
jo just det…
…förut gick jag ut med hundarna. hade sjuka dottern i släptåg, så jag kunde inte långgå. vi gick ut på fälten här intill och lekte. jag sprang. hundarna sprang. de hade roligt. det hade jag med.
lina ringde, vi pratade ett tag.
det snöade… eller regnade mest kanske.
när jag varit inne ett par timmar kom jag på att jag skulle kolla telefonen. hittade den inte. ringde till den. det ringde ingen stans i lägenheten.
tänkte grova svordomsord.
slängde på mig jackan. gick ut i gräset. fältet är ganska stort. det regnade som sagt. jag hade sprungit en hel del. jag såg för mig tusenlapparna som jag snart skulle behöva lägga på en ny telefon.
men ta mig tusan om jag inte hittade den ändå. nästan på en gång. och det första som hände var att det kom ett sms. från kvinnan min. hon bad mig ringa. jag ringde. det gick.
den ligger isärplockad nu. får torka lite.
kanske kanske måste jag inte köpa ny telefon.
jag vill meddela följade….
jag avskyr att plugga
jag avskyr att åka oförberedd till ett seminarium som dessutom är tentatillfälle
jag avskyr att känna att jag inte kan
att jag inte förstår
att jag inte orkar/hinner/vill/förmår…. sitta koncentrerad i timme efter timme
att jag inte kan byta fokus snabbare
att jag är långsam…
vill bara meddela det, och därmed sälla mig till den stora skaran av gnällande studerande människor som inte heller räcker till….
håll med om att allt är något annans fel också!
en helt enastående vecka…
…tack vare en otrolig kvinna.
ja, nu tänker jag återigen berätta vilken lycka som har vederfarits mig.
en väldigt intensiv period av studier har sammanfallit med en väldigt intensiv arbetsperiod.
och jag har varit mycket frustrerad över att saker inte går ihop.
så då skickade hon mig till landet, kvinnan i mitt liv.
åk! sade hon.
och jag åkte.
och har nu snart suttit här en vecka.
och inte gjort annat än att läsa svåra böcker.
och skriva svåra ord.
och tänka svåra tankar.
och jag har gått i skogen.
och jag har plockat lite svamp.
och jag har haft alla djuren med mig.
och jag har klappat hönor.
och jag har fått massage för ond rygg.
och jag har haft henne här ett par dagar och fått lite… en hel del …kärlek.
så här mycket har jag inte varit ensam på snart ett och ett halvt år.
det som jag värdesatte mest av allt under min tid som singel och halvtidsmamma.
det har varit enastående. i dubbel bemärkelse.
och kvinnan min är osannolik som har tagit hand om allt under tiden som jag varit här.
och barnet mitt är en hjälte som finner sig i att jag drar i väg. fast jag vet att hon är väl omhändertagen.
snart åker jag en sväng uppåt igen, men är tillbaka efter bara ett par dagar.
jag älskar mitt barn som låter mig…
jag älskar mitt hus i skogen.
det gör mig så gott!
och jag älskar min kvinna.
hon gör mig så gott!
jag skulle kunna blogga om…
…kyrkomötets beslut. men det har hanna (http://hannabroberg.wordpress.com) redan gjort. så jag skiter i det.
jag bloggar om en kulinarisk invention i stället.
jag skulle fira kyrkomötesbeslutet med morots och linssoppa.
i brist på champagne
så jag kokade morötter, kryddade, letade efter röda linser i skåpen. det hittade jag inte. så då tog jag gröna i stället. hällde i dem. kokade. ganska länge. de blev inte mosiga.
jag tittade på dem. de var liksom så… ovala…
smakprov gav vid handen att det inte var gröna linser.
påsprov gav vid handen att det var pumpafrön.
jag mixade
och äter nu morots och pumpafrösoppa till lunch för att fira kyrkomötesbeslutet.
amen.
-
Senaste
-
Länkar
-
Arkiv
- november 2009 (6)
- oktober 2009 (13)
- september 2009 (8)
- augusti 2009 (8)
- juli 2009 (12)
- juni 2009 (10)
- maj 2009 (13)
- april 2009 (17)
- mars 2009 (27)
- februari 2009 (20)
- januari 2009 (16)
- december 2008 (20)
-
Kategorier
-
RSS
Inlägg RSS
Kommentarer RSS